Det var alldeles nyss och så fruktansvärt länge sen: 1970-talet. De som växte upp då fick lära sig att det fanns något som heter «u-länder», att det är rätt att göra uppror och hur det går till när mamma och pappa gör ett småsyskon. I böcker, på skivor, i teveprogram, berättade snälla vuxna allt barnen behövde veta för att rätt rustade möta revolutionen. Det blev inte riktigt som de förutspådde, men de där böckerna har legat kvar i folk som var barn då och poppat upp i minnet när de varit som minst förberedda: Lasses farfar som dör, pojken med guldbyxorna, fattigflickan Graciela i Ecuador, mamman och pappan som gjorde arbetsbyte. Och många fler. I «Proggiga barnböcker — därför blev vi som vi blev» har Kalle Lind samlat ihop de mest politiska, de mest udda, de roligaste, de mest spektakulära, de tråkigaste och de underligaste barn— och ungdomsböckerna från “sjuttitalet” (1968–1982). Personligt, initierat och komiskt kommenterar han dem, placerar in dem i tiden och försöker förstå varför det som var så självklart då känns så avvikande nu.
